Bokrecension: Hillbilly Elegy

Hillbilly Elegy är en berättelse om materiell och social fattigdom, klassresa, narkotikaberoende, hederskultur och familjeband. Författaren, J.D. Vance född och uppvuxen i Middletown, Ohio, och beskriver sin familj och sig själv som hillbilly. Hillbillys är vit arbetarklass med skotsk och irländsk bakgrund. Hillbillies har en disktinkt kultur som håller hårt på traditioner, kyrka och familjestrukturer. Det är en socialt isolerad grupp som känner sig utanför resten av samhället, det är nästan ett skuggsamhälle. Samtidigt så har många arbetarjobb som hillbillies förlitat sig på för sin försörjning försvunnit, utan att ersättas av något annat. J.D. ser under sin uppväxt Middletown vittra sönder under trycket från fattigdom, droger och social misär.

För social misär och hillbillies går hand i hand. J.D.s farfar var alkoholmissbrukare, hans mamma missbrukade de flesta droger, hans syster dog nästan av en överdos när hon var 16 år och J.D. hade under sin uppväxt inte mindre än 10 “pappor” som kom och gick. Om utbildning är nödvändigt för att göra klassresa, och en stabil hemmiljö är nödvändig för akademisk framgång så förstår man varför så få med J.D.s bakgrund lyckas lyfta sig ur fattigdom. Och samtidigt som J.D. beskriver sin dysfuntionella familj så älskar han dem:

Nearly every person you will read about is deeply flawed. Some have tried to murder other people, and a few were successful. Some have abused their children, physically and emotionally. Many abused (and still abuse) drugs. But I love these people, even those to whom I avoid speaking for my own sanity. And if I leave you with the impression that there are bad people in my life, then I am sorry, both to you and to the people so portrayed. For there are no villains in this story. There’s just a ragtag band of hillbillies struggling to find their way […]

Och det jag känner för bokens karaktärer är sympati och kärlek. Det är individer som bågnar under den tunga börda livet lagt på deras axlar. Det finns inga skurkar, men många offer. Känslan som går genom hela boken är hopplöshet. Så många i J.D.s omgivning känner att det inte finns några möjligheter för dem, inget att hoppas på och inget att längta efter. Den amerikanska drömmen har verkligen övergivit dem.

J.D gör det som så få från hans grupp lyckas med, han gör en klassresa. J.D jobbar idag som advokat och är utbildad på Yale. Men han skriver att detta inte hade varit möjligt utan hjälp. Främst från hans mormor (Mamaw) som tog hand om honom när hans mamma inte kunde och som i tonåren skapade en stabil hemmiljö för honom. Hon lärde honom vikten av studier, och att inget var omöjligt. Han vågade inte tro på det då, men det var det som till sist fick honom att söka sig bort från sitt liv i Middletown.

[…] I got to stay with Mamaw. The arrangement was informal: I could stay with Mom if I wanted, but if not, Mamaw’s door was always open. The enforcement mechanism was equally informal: Mamaw would kill anyone who tried to keep me from her. This worked for us because Mamaw was a lunatic and our entire family feared her.

Det ligger ingen överdrift i detta. När hon var 12 år skadesköt Mamaw en boskapstjuv och dödade nästan tjuven innan hennes pappa ingrep.

J.D.s värld är full av karaktärer som Mawmaw som gör saker som jag aldrig skulle kunna tänka mig att göra. När J.D.s morbror blev utsparkad ur en butik för att det såg ut som om han inte skulle ha råd att betala för en leksak han höll i så ingrep Mamaw och Papaw:

Mamaw and Papaw stormed in, demanding an explanation for the clerk’s rudeness. The clerk explained that Jimmy had been playing with an expensive toy. “This toy?” Papaw asked, picking up the toy. When the clerk nodded, Papaw smashed it on the ground. Utter chaos ensued. As Uncle Jimmy explained , “They went nuts. Dad threw another of the toys across the store and moved toward the clerk in a very menacing way; Mom started grabbing random shit off the shelves and throwing it all over the place. She’s screaming, ‘Kick his fucking ass! Kick his fucking ass’ And then Dad leans in to thes clerk and says very cleary, ‘If you say another word to my son, I will break your fucking neck.'”

Jag tänkte inte hålla upp detta som ett positivt exempel men det säger något om den hederskultur som genompräglar hillbilly-kultur. Om en familjemedlem blir förolämpad är det alltid en anledning till att börja ett bråk. Vi ska nog inte ta efter vålddelen, men jag undrar om det inte finns något att lära om lojalitet.

Boken är en fascinerande och engagerande beskrivning av en kultur som det finns så många fördomar mot, men som samtidigt beskrivs som en viktig del av amerikansk politik och varför Trump vann valet. Boken tar inte upp politiska aspekter och även om J.D. försöker kan inte föreslå politiska lösningar. Hur kan man lagstifta bort den sociala fattigdom som är hillbillies största problem? Jag rekommenderar alla att läsa den eftersom det är en fantasktisk och gripande inblick en kultur och ett liv som är så främmande från mitt. Jag avslutar med en berättelse från J.D. när han som vuxen advokat har lunch med en ung man i Middletown som han är mentor för.

Not long ago, I had lunch with Brian, a young man who reminded me of finteen-year-old J.D. […] He finished his food quickly and then nervously looked from person to person. I could tell that he wanted to ask a question, so I wrapped my arm around his shoulder and asked if he needed anything. “Y–Yeah,” he started, refusing to make eye contact. And then, almost in a whisper: “I wonder if I could get a few more french fries?”. He was hungry. In 2014, in the richest country on earth, he wanted a little extra to eat but felt uncomfortable asking. Lord help us.