Recension: Alla himlens fåglar

Jag har läst Alla himlens fåglar har flytt som en del av den exegetikkurs jag läser på Missionsakademi. Den här recensionen var en inlämningsuppgift dit. Vi läste bara delar av boken, så om du tycker att min recension är inkomplett så är det anledningen.

Peter Halldorf är en svensk författare och pastor med rötter i pingströrelsen. Halldorf är en flitig författare och har varit föreståndare för Ekumeniska kommuniteten i Bjärka-Säby.

Alla himlens fåglar är Halldorfs omfångsrika verk om profeten Jeremia, hans liv och hans betydelse, både då och idag. Boken sträcker sig från skapelsen, via det gamla förbundet och Jeremias tid in i det nya förbundet. Den fortsätter genom vår tid och in i det eskatologiska. I detta magnum opus plockar Halldorf in trådar från hela Bibeln samt från den tidiga kyrkan och ökenfäderna. Vissa trådar i väven förekommer bara som hastigast och vissa trådar väver Halldorf om och om in i mönstret. Ibland är mönstret så rikt på detaljer att det är svårt att hitta de röda trådarna.

Väven blir mer detaljerad från Jesajas tid och framåt när Halldorf beskriver Israels och Judas historia från Samarias fall, genom mörkret under Manasse fram till Josia och Jeremia. Han visar här på Judas nedåtgående spiral som för ett tag verkar brytas med Josias reformer, men som till sist visar sig vara otillräckliga. Josias reformer var stora och dramatiska, men de tog sig aldrig in i folkets hjärtan.

Halldorf återkommer ständigt till Jeremias kallelse. Dels dess innehåll om att rycka upp och plantera men också Jeremias kamp med sin kallelse. Halldorf beskriver Jeremia som en “påskaftonsprofet”. Han står mittemellan det stora lidandet, Judas katastrof, och Guds trofasta löfte om upprättelse. Först att förkunna dom för Jerusalems politiska och religiösa elit som trodde att Gud aldrig skulle överge dem och sedan för att profetera om det nya Jerusalem för ett folk som trodde att Gud övergett dem.

Halldorf ser många likheter mellan Jeremia och Jesus. De kommer båda från en liten by och båda förkunnar att templet ska rivas ned. Men skillnaden finns i hur de består sin kallelse. Där Jesus i Getsemane böjer sig för Guds vilja och sedan ber om förlåtelse för de som korsfäster honom så misslyckas Jeremia. Han förbannar sina fiender och förbannar att han föddes. Där “Jesus liknar Gud, liknar Jeremia oss”.

Ett annat återkommande tema både hos Jeremia och Halldorf är landet. Under Jeremias tid står landet inför en katastrof och Halldorf beskriver här landet som en tredje part i förbundet mellan Gud och Israel. När Israel vänder sig från Gud lider landet. Landet själv reagerar mot Israels synd. På ett övertygande sätt flyttar han den tanken in i vår tid där vi på ett konkret sätt får se konsekvensen av vår synd i jordens förstörelse. Halldorf knyter också an till Guds patos för samhällets utsatta, flyktingen och den fattige, genom att konstatera att det är just dessa grupper som drabbas hårdast av mänsklighetens synd mot jorden.

Halldorfs lösning här är inte att vi ska bli mer vända mot naturen. Så klart ska vi vårda den, men vi ska också inse att vi inte har vår plats på jorden, utan i kyrkan. Det är i församlingen vi har vår plats och i Gud vi finner vår ro. Vi ska vända oss mot Kristus. “I ljuset från hans ansikte har mörkret ingen makt”.

Äktenskapet är en central metafor hos Jeremia, och här verkar han präglad av Hosea. Halldorf lyfter fram hesed som ordet för den kärlek Gud har mot sitt folk. Denna kärleken visas i det gamla förbundet som enligt Halldorf inte ska ses som ett legalistiskt förbund utan som ett kärleksförbund. I Jeremias tid är Gud, som alltid, trofast sin förbundskärlek men folket har glömt honom och de frågar inte längre efter honom. Halldorf målar en tragisk och levande bild av hur inte ens prästerskapet kan skilja på Gud och Baal då de har blivit sammanblandade i Israels tillbedjan. Och istället för att vara stilla och vänta på Herren så sluter den politiska eliten förbund med främmande makter.

Det gamla förbundet är bevisligen otillräckligt och därför utlovas ett nytt förbund. Till skillnad från Josias reformer skulle detta nya förbundet nå in i folkets hjärtan. Här visar Halldorf hur den andra delen av Jeremias kallelse, att plantera, får verkan när Jeremia i det som verkar vara Judas mörkaste stund, är den profet som allra tydligast får profetera om det nya förbundet.

Halldorfs bok är imponerande i sitt omfång och många av trådarna väver han mästerligt ihop. Kallelsen och Guds hesed löper genom boken. Omfånget av boken gör att den blir allmänbildande och jag har lärt mig lika mycket om den tidiga kyrkan som om Jeremia. Halldorf lyckas på ett fint sätt levandegöra personer och historiska skeenden. Framförallt tecknar han relationer på ett mästerligt sätt, särskilt den komplexa relationen mellan Gud och Jeremia beskrivs med både djup och nyanser.

Halldorf har en relationell historiesyn, det är inte socioekonomiska maktbalanser eller teknologiska framsteg som formar historien. Det är människans relation med Gud, och Guds handlande för att upprätta relationen, som driver historien framåt.

Det finns delar av boken som jag inte förstår, och jag säkert måste läsa igen. Särskilt knepigt är avsnittet i kapitel 7 som skissar relation mellan det andliga begäret och det sexuella begäret. Jag förstår inte fullt ut vad det är han vill komma åt här och jag hade gärna sett att det hanterades djupare, eller inte alls.

I samma kapitel skissar han på vad en sund andlighet är och beskriver farorna både med att trycka ned anden, eller att hamna i en fanatism i jakt på upplevelser av extas. Här tror jag att han är något viktigt på spåret och kommer nog att läsa mer av honom om det.

Halldorf fokuserar mycket på ökenfäderna, och på öknen som den plats, skild från civilisationen, där människans begär renas och hon finner närhet med Gud. Öknen förekommer absolut i Jeremia, men det är till lika stora delar en urban bok med profetior om Jerusalems förstörelse och återuppbyggnad. Jag hade gärna sett att Halldorf utforskat stadens betydelse, både i Jeremias och vår tid, mer ingående.

Sammanfattningsvis är boken ett imponerande verk som det finns mycket att lära sig av. Halldorf kombinerar teologisk kunskap med en vishet som pekar ut riktningen för hur den enskilde kristne kan växa i gudstillit och förtröstan.