Kanonsyn

Protestanter kallar böckerna för apokryfer, vilket betyder dolda, men av katoliker kallas böckerna för deuterokanoniska och menar att de är kanoniska. Det som protestanterna kallar pseudepigrafiska, alltså skrivna i någon annans namn, kallas av katoliker för apokryfer. Ett exempel på det är Henoks bok som varken är kanon hos protestanter eller katoliker.

Det finns ett antal böcker som blev judisk kanon och kallas Tanak, vi vet inte exakt när det hände men kanske runt 100 år f Kr eller kanske 70-talet e Kr när templet faller. Ett viktigt kriterium för de skriftlärda som sammanställde kanon kan ett viktigt kriterium varit att skrifterna skulle vara på hebreiska. Apokryferna är skrivna på grekiska. Från början var kanon skriven på konsonantskrift, men masoreterna tillförde vokaler vilket blev den masoretiska texten (MT).

Septuaginta (LXX) är en grekisk översättning som blev viktig runt Jesus tid. Översatt runt 200 - 100 f Kr. LXX innehåller fler böcker än MT och den samling böcker som blev judisk kanon. LXX användes mycket av diasporan och kristna, många av NTs citat verkar vara från LXX. För missionen var det viktigt att kunna använda en grekisk översättning av GT.

Vulgata är en latinsk översättning av Hieronomys. Han översatte den runt 400-talet och ville ursprungligen bara översätta MT, men Augustinus och flera andra tunga kyrkofäder ville ha med hela LXX. Vulgata var katolska kyrkans Bibel.

Luther är tveksam till apokryferna och går på Hieronomys linje att det är MT och judisk kanon som ska vara grunden för Bibeln. Luther menade att de var nyttiga att läsa, men ingår inte i Bibeln, eller har i varje fall inte samma status som de andra. Apokryferna ska inte användas för att avgöra lärofrågor. I frikyrkor finns apokryferna oftast inte med alls.

Fram till 1917 fanns apokryferna med i svenska biblar.

Nytestamentliga apokryfer är inte samma sak som gammaltestamentliga apokryfer. NT-apokryfer är inte kanon i någon kyrka.

Apokryferna

Tobits bok

Tobits bok är ett narrativ som följer Tobit och Saras öde. Tobit är ett föredöme som följer lagen och är väldigt from. Han väljer att spara sina pengar i Medien och begraver judar som en främmande kung dödat. Kungen tar hans jobb och hans pengar samtidigt som han drabbas av annan olycka, t ex blir han blind. Till sist önskar han sig död. Sara som bor i Medien önskar sig också död, för hon har gift sig sju gånger, men varje gång så dödas brudgummen på bröllopsnatten av en demon.

När de båda önskar sig döden och ber till Gud bestämmer sig Gud för att skicka ängeln Rafael, även om ingen av de vet om det. Tobias åker på Tobins befallning till Medien för att hämta pengarna i Medien. På vägen möter Tobias Rafael utan att veta att han är en ängel. På vägen blir han anfallen av en fisk, och Rafael berättar hur Tobias ska använda fisken för att driva bort demoner och bota blinda. Tobias gifter sig med Sara, och han bränner fiskens hjärta för att jaga bort demonen. Tobias smörjer Tobits ögon så att han kan se igen och då avslöjar Rafeal att han var en ängel.

Judits bok

Ses inte som en historisk bok utan som en allegori för det finns historiska felaktigheter som författaren själv måste varit medveten om. Han skriver till exempel att Nebukadnessar var kung i Nineve, och det måste författaren ha vetat.

Börjar med att Nebukadnessar av Nineve har en general som heter Holofernes som omringar en judisk stad med hundratusentals soldater och judarna i staden funderar på att ge upp. Judit är änka, mycket vacker och följer Gud i allt. Precis som Tobit är hon ett föredöme. Hon går till stadens ledare och skäller ut dem dör att de inte litar på Gud. Hon ber och tar på sina finaste kläder, smycken och tar på sin finaste parfym och går rakt in i fiendens armé. Soldaterna blir hänförda av hennes skönhet.

Hon säger till Holofernes att hennes folk inte vill följa Gud och därför vill hon gå över till Holofernes. Han ordnar en fest för Judit, där han dricker mycket, och sedan när han och Judit är ensamma tar hon ett svärd och halshugger honom. Sedan går hon ut ur lägret och går tillbaka till staden. Assyrierna upptäcker att generalen har dödats de blir rädda så att när judarna sedan anfaller så flyr de i rädsla.

Ester enligt den grekiska texten

Tillägg som framställer Ester som frommare, och till skillnad från i MT så nämns Gud.

Första Mackabeerboken

Skildrar judisk historia fran 175 till 135 f Kr. Först beskrivs hur Alexander den stores rike delas upp i ett seleukidiskt rike och ett ptolomeiskt rike. I det selekidiska riket uppstår en kung som heter Antiochos den fjärde Epifanes. Han är en riktigt ond och hemsk kung, han kallas för förtryckaren. Han sätter upp den vanhelgande skändligheten i templet i Jerusalem och vanhelgar det genom att sätta upp en staty av Zeus och offra griskött. Han inför dödstraff mot judiska seder, som kosher och offer. Judarna antingen avfaller från sina traditioner eller dödas. Många av judarna helleniseras nu. Men vissa väljer att inte kompromissa och då framträder Mackabeeerna som kallas för befriarna. Mattathias gör uppror när han ser en soldat som tvingar en jude att äta griskött. Mattathias vägrar äta grisköttet men när han ser juden göra det så dödar han juden och soldaten.

När Mattathias närmar sig döden uppmanar han sin son Judas Mackabaios att fortsätta upproret. Judas lyckas trycka tillbaka seleukiderna och återinviger templet. Det finns en senare judisk tradition som säger att att det bara fanns lite olja för att tända Menoran, det skulle bara räckt i en dag, men oljan räckte i åtta dagar tills man kunde framställa ny olja. Firandet av Chanukka kommer från denna traditionen.

När Judas dör så tar hans bror Jonatan över. Han krigar och sluter förbund med andra riken.

När Jonatan tar över så fortätter Simon striden. Till sist blir Israel självständigt och sluter också förbund med Rom. Israel blir till och med så stort att det är lika stort som på Davids tid.

Andra Mackabeerboken

Är en självständig bok från första mackabeerboken, men behandlar samma tid, men på ett annorlunda sätt. Förmodligen annan författare änd första Mackabeerboken. Handlar om Judas Mackabaios och den tid han verkade.

Boken har spelat en viktig roll i kyrkans tradition, framförallt två texter. 2 Mack 7 har varit en viktig tröst i förföljelsetider, både för judar och kristna. Det är en brutal förföljelsesituation som beskrivs. En kung försöker tvinga sju bröder och deras mor att äta svinkött. Kungen blir rasande och torterar bröderna. Här är förstå gången i judiska skrifter som tron på uppståndelsen kommer fram väldigt tydligt. När de går i döden säger de att de kommer att uppstå.

2 Mack 12:38-45 beskriver hur soldater dör i strid, och de andra judiska soldaterna upptäcker att de döda har avgudar. De levande soldaterna offrar för de döda, vilket har varit viktigt för teologin om skärselden. Calvin och Luther var tydliga med att boken inte var kanon, just för att det inte fanns någon plats för teologin om skärseld.

Salomos vishet

Har ett blandat innehåll och uppmanar till ett rättfärdigt liv.

Jesus syraks vishet

En vishetsbok som varit popuplär hos kyrkofäder och Luther, och har till och med citerats av Rosenius. Centralt att frukta Herren, och hur det får konsekvenser på livets alla områden. Påminner om ordspråksboken. Den nämner de tolv profeterna och talar också om “lagen, profeterna och de andra Skrifterna”. Den är skriver runt 170 f Kr.

Baruk

Baruk var Jeremias sekreterare, och det är en trösteskrift till judarna i Babylon om att det finns hopp. Jeremias brev och Baruks brev har tidigare varit sammanskrivna till en bok.

Jeremias brev

Är en lång predikan mot Babyloniska avgudar. Den beskriver avgudarna som löjliga och meningslösa.

Tillägg till Daniel

1. Susanna som blir falskt anklagad för att ha varit otrogen, men rentvås av Daniel. Hon går ut i en park och tar ett bad, och där är två män som lyckas ta sig in i parken och försöker övertyga henne att ha sex med dem. De anklagar henne för otrohet när hon vägrar, men Daniel avslöjar att det var en bluff.
2. Asarja ber när de är i den brinnande ugnen och en ängel kommer ochger dem svalka
3. Kungen menar att Bel är en levande gud som äter offren i templen, Bel äter upp dem över natten. Men David avslöjar att det är prästerna som smyger sig in i templet på natten och äter offren. Sen menar kungen att ormguden, en stor orm, är en riktig gud, men Daniel bakar kakor av tjära som ormen äter och dör, och kan alltså inte vara en gud.

Det finns också en berättelse om att Habackuk transporteras till lejongropen och ger David soppa.

Manasses bön

En syndabekännelse av Manasse.